Jaha det här var ju inte mycket till sommar. Idag har varit en lugn dag jag har städat rummet, handlat med mamma och bara degat och kollat serier. Är så trött på att vädret är något i närheten av sommarväder. Så himla tråkigt, har inte spenderat en enda dag på stranden ännu. Men men vi lever ju i Sverige så man kan väl inte förvänta sig mer antar jag. 

 

 

 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vita naglar! Ser så himla fräscht ut och passar så bra till sommaren. Och något som jag nyligen har fått upp ögat för är att matcha vita naglar med guldsmycken, ringar och armband. Jag tog och beställde hem lite olika armband och ringar igår faktiskt var himlans sugen på att smycka mina händer så jag kunde inte hålla mig. Nu hoppas jag att det kommer till veckan så jag kan få anväda det. Önskade bara att själva naglarna som sitter på mina fingrar hade lika fin form som på dessa bilder, men jag får nöja mig med det jag har hahah. 

Jag funderar på att skriva om varför jag har besökt sjukhuset på senaste tiden. Antar att ni som läser redan vet om detta men det är mer för min egen del känns på något sätt som att det kanske blir mer verkligt om jag faktiskt skriver orden, kanske blir lättare att ta in, kanske blir lättare att förstå, kanske blir lite lättare bara för mig själv. 

 

Som sagt har jag spenderat fler dagar än jag själv någonsin velat på sjukhuset senaste åren. Jag har varit på alla möjligt sjukhus känns det som, gjort undersökningar som tagit på det psykiska allt för mycket. Det började för två år sedan på Gotland. Mamma och jag var där med hennes sida av släkten och satt och åt middag på en restaurang i Visby. Helt plötsligt i väntan på maten svartnar det framför mina ögon kommer jag ihåg och jag får en panikattack. Efter att paniken släppt tror vi bara att det var en paikattack (som jag också drabbas av lite då och då) och fortsätter vår middag. Dagen efter har jag inte alls mycket syn kvar i mitt vänstra öga och det gjorde fruktansvärt ont i ögondelen av huvudet. När vi kommer hem från Gotland efter ett par veckor har synen inte direkt blivit bättre så vi går till läkaren, jag får komma till Globens ögonklink och göra lite tester, fota ögonbottnen m.m. Jag är tillbaka dit en gång till innan vi får ett brev hem om att jag blir skickad till neurolog mottagningen på Huddinge sjukhus. Det är typiskt svensk sjukvård tycker jag, man skickar vidare patienten utan att ens tala med personen och förklara varför man skickar vidare utan bara vidare till en ny läkare och man förstår ingenting. Jag kommer ihåg att vi fick hem ett papper där det stod att man hittat förändringar och skickar därför vidare, jahapp vafan betyder förändringar. Självklart, som den hypokondrikern jag är tror ju att jag har cancer eller att jag kommer bli blind. Men vem fan tror inte det när det står förändringar och man blir skickad till neurolog mottagningen. Men nej så var det inte.

 

Jag fick i alla fall komma till Huddinge sjukhus och möta min nuvarande läkare. Han undersökte mig lite och frågade om allt som hade hänt och det vanliga. När vi sedan var påväg hem igen hade jag fått en tid för magnetröntgen på sabbatsbergs sjukhus. Det var nästa undersökning, den tog en timma där både mitt huvud och min rygg blev röntgade och jag låg där i en hel timma stilla och lyssnade på hemskt morgon musik i gigantiska hörlurar. Efter detta var det slut på det "roliga" och allvaret började komma in i bilden kan man väl säga. Jag fick komma tillbaka till min läkare på Huddinge sjukhus och fick besked om att jag hade en stor risk (70%) att utveckla MS. Dem orden var väldigt tunga att höra, vilken dem också borde vara ingen vill höra något sånt. 

 

MS är alltså en kronisk sjukdom som sitter i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) där immunförsvaret attackerar det som skyddar nervtrådarna och gör att att impulser inte når fram ordentligt. 

 

Men som min läkare var noga med att peka ut så hade jag inte sjukdomen ännu, hur det nu gick till vet jag inte. Jag skulle få årliga besök för att se till så att inga förändringar sker. Men det gick väl ett år - ett och ett halvt innan mitt andra öga fick ta stryck. Det började göra ofrivilliga åkningar in mot näsan och en fredag i skolan var det extremt dåligt och läskigt så jag och min kompis bestämmde oss för att åka in till st eriksögonsjukhus och sätta oss på akuten. Där blev vi sittandes i 5 timmar (!!) innan vi fick komma in till läkaren. Vi var inte där länge och läkaren som hade fått höra om risken för MS uttryckte sig i fina ord att nu var det nog dags för min neurolog läkare att ställa en diagnos och efter några veckor sedan varit yr i fyra dagar så skyndades läkar tiderna på och jag fick komma in för en ny magnetröntgen och sedan ett nytt besök hos min läkare. 

 

Jag har alltså MS. Jag fick min diagnos för några veckor sedan och efter ett ryggmärgsprov, som för övrigt för det obehagligaste jag gjort, så har jag nu alltså en kronisk sjukdom som jag inte kommer bli av med. Men som tur är finns det en hel del bra bromsnings mediciner. Jag börjar min behandling den 1 juli och så får vi se vart det tar mig. 

 

Innan jag har fått ihop några ordentliga inlägg så tänkte jag att jag kan uppdatera med lite senaste bilder från min instagram. 1. Invigde juni med en selfie haha. 2. Första helgen i juni gav jag och Amanda oss av till göteborg för min favorit Håkan Hellstöm! 3. Den kvällen var så himla magisk, underbar och det finaste jag har upplevt. 4. Både Amanda och jag var lyckliga. 5. När vi kom hem pimpade jag min HH påse med en till biljett och var tvungen att fota av min favorithörna i rummet. 6. Sen kom midsommar och jag och den här lilla filuren busade hela dagen.

Hej! Det var ett tag sedan jag klickade mig in här. Sist jag bloggade var för ungefär en månad sedan och då hade jag precis fått mitt tangentbord att fungera och trodde att bloggandet skulle komma igång igen. Men efter det tog livet en lite sväng nedåt kan man säga. Min morfar lämnade oss och jag besökte sjukhuset några gånger för mycket enligt mig själv. Inget dödsallvarlig men inga roliga nyheter heller på sjukhuset. Nu (peppar peppar ta i trä) har det väl varit lite lugnare den senaste veckan och jag hoppas att det håller i säg till juli i alla fall. Jag hade en jättefin midsommar med både familj och vänner. Först var jag hemma under dagen och åt gott, spelade kubb och lekte med min 9åriga kusin. Sen runt halv elva tiden drog jag ner till Rönninge och firade midsommar med musik och vänner sen var jag hemma igen i min säng runt fyra tiden. Väldigt bra kväll faktiskt! Idag har jag bara legat och degat i sängen och hoppas på att vädret är mycket bättre imorgon så man kanske kan ta sig ut och göra något. 

 

Jag vill försöka börja uppdatera här igen för det är skönt att skriva av sig och jag får lite motivation att fota vilket har blivit helt bortglömt på sista tiden tyvärr. Vi får dock se hur det blir men ett försök ska jag göra! I juli kommer jag dock spendera mer tid en vad jag själv önskar på sjukhuset igen men mellan besöken kanske jag klickar in med lite inlägg och berättar kanske lite mer om dessa oönskade besök. Så länge, KRAM.